En AI-chef går att räkna. Vem som fattar besluten gör det inte

Två av de mest citerade talen om AI-ledarskap 2026 pekar åt olika håll. IBM Institute for Business Value rapporterar att 76 procent av organisationerna har en Chief AI Officer. BCG rapporterar att 72 procent av vd:arna säger att de själva är den främsta beslutsfattaren i AI-frågor. Båda talen är korrekt återgivna av den som citerar dem. Tillsammans beskriver de inte samma beslut.

IBM mäter en utnämning

IBM Institute for Business Value genomförde tillsammans med Oxford Economics en undersökning av 2 000 vd:ar och likvärdiga seniora ledare i 33 geografier och 21 branscher, fältad februari till april 2026. Rapporten Rewiring the C-suite formulerar fyndet så här: i 2026 har 76 procent av organisationerna någon i den positionen, upp från 26 procent 2025.

Det är den andra halvan av meningen som inte håller.

Jämförelsetalet kommer ur ett annat instrument

Talet 26 procent står inte i IBM:s vd-undersökning för 2025. Den undersökningen omfattade 2 000 vd:ar i 33 geografier och 24 branscher, fältad första kvartalet 2025, och rapporten nämner Chief AI Officer en enda gång, i en mening om avkastning.

Talet kommer i stället ur en separat studie, Solving the AI ROI Puzzle, där IBM tillsammans med Oxford Economics och Dubai Future Foundation frågade drygt 600 personer som själva är Chief AI Officer eller motsvarande, i 22 länder och 21 branscher, under första kvartalet 2025. Att det är den studien som avses är IBM:s egen uppgift: slutnot 3 i 2026 års rapport anger Solving the AI ROI Puzzle som källa till 26-procentstalet.

Två undersökningar, två populationer, två geografiska urval. Det som läses som en tredubbling på tolv månader är två punkter ur olika mätningar. Branschantalet i vd-undersökningen gick dessutom från 24 till 21 mellan de två åren, så inte heller den återkommande undersökningen har ett oförändrat urval att jämföra med.

Ett tal ur en population jämfört med ett tal ur en annan är två tal, inte en utveckling.

Det betyder inte att andelen är oförändrad. Det betyder att storleken på förändringen inte går att läsa ur de här två talen, och att en organisation som fattar beslut på skillnaden mellan dem fattar beslut på en skillnad som inte är uppmätt.

BCG:s dubblering har ingen redovisad motsvarighet

BCG:s AI Radar 2026 bygger på 2 360 svarande, varav 640 vd:ar. Frågan gällde vilken grad av delaktighet svaranden har i beslut som rör AI, och 72 procent av vd:arna svarade att de är den främsta beslutsfattaren, vilket BCG beskriver som dubbelt mot föregående år.

Föregående års utgåva, AI Radar 2025, bygger på 1 803 chefer i nitton marknader, fältad september till december 2024. Någon redovisning av vem som är främsta beslutsfattare finns inte i den publicerade rapporten. Antalet vd:ar i de två utgåvornas urval är inte direkt jämförbart.

De sexton marknader som rapporten listar är USA, Frankrike, Japan, Tyskland, Indien, Storbritannien, Kina, Saudiarabien, Spanien, Italien, Marocko, Sydafrika, Förenade Arabemiraten, Qatar, Hongkong och Taiwan. Ingen av dem är nordisk.

Den nordiska mätningen frågar ett annat lager

Tieto lät Norstat fältta en undersökning i februari 2026 med 623 svarande i Sverige, Norge och Finland, ungefär 200 per land, i organisationer med minst 100 anställda. Urvalet är personer som bidrar till eller stödjer beslut som rör AI, alltså inte vd:ar utan lagret under dem.

Tieto särredovisar svaren per land. På frågan om organisationen har policyer eller riktlinjer för ansvarsfull AI svarar 35 procent av de svenska svarande ja, 39 procent att arbetet pågår, 10 procent nej och 16 procent att de inte vet. Nordiskt totalt anges bara att omkring en tredjedel uppger att policyer finns på plats, och högst andel färdiga policyer har Norge med 38 procent.

Sexton procent av de svenska svarande som bidrar till AI-beslut vet alltså inte om det finns riktlinjer att besluta efter, den största andelen osäkra av de tre länderna. Med de tio procent som svarar nej är det en fjärdedel av det svenska lagret som förbereder beslut utan ett skrivet underlag. På frågan om beredskapen inför AI-förordningen svarar 35 procent av de svenska svarande att de inte vet.

Mätningarna motsäger inte varandra. De frågar olika personer om olika saker: den ena om en position finns, den andra om ett underlag finns. Det är precis därför den ena inte kan användas som svar på den andra. En organisation kan ha bemannat rollen och samtidigt ha ett lager under den som inte vet vad som gäller.

Vad en mätning av det egna läget kan och inte kan visa behandlas i Vad en AI-mognadsanalys kan mäta. Den här texten gäller nästa fråga: vem som fattar besluten mellan mätningarna.

Vad som talar emot läsningen ovan

Den starkaste invändningen kommer ur IBM:s eget CAIO-underlag. Organisationer med en Chief AI Officer rapporterar där tio procent högre avkastning på sina AI-investeringar och är 24 procent mer benägna att säga att de presterar bättre än jämförbara bolag på innovation. Vore titeln enbart bokföring borde det sambandet inte synas.

Invändningens gräns ligger i metoden. Talen kommer ur en undersökning där de svarande själva är Chief AI Officer eller motsvarande, och frågan gäller värdet av den funktion de själva bär. Det är ett självskattat utfall från en part med intresse i svaret, och det säger mer om vad rollen kan uträtta än om hur många som har fått den.

Den svenska mätningen bär egna svagheter, och de ska stå utskrivna. Norstat rekryterade de svarande via en onlinepanel och inte ur ett företagsregister, och den svenska delmängden är omkring tvåhundra svarande. Det är ett litet underlag för slutsatser om ett helt lands organisationer, och skillnader på några procentenheter mellan länderna ska läsas därefter. Till det kommer att de svarande bedömer sin egen organisation. Frågan gäller om det finns policyer, inte om de är beslutade, kända eller följda, och svaret är den enskildes bild av läget på den egna arbetsplatsen.

Kriteriet: de tre senaste besluten

Frågan om ägarskap går att avgöra utan att räkna titlar, och den avgörs på den egna organisationens material.

Ett ägarskap som inte syns i tre fattade beslut är en rad i ett organisationsschema.

Ta de tre senaste AI-besluten som faktiskt blev fattade. Ett leverantörsförslag som antogs eller avvisades. En avdelning som fick eller inte fick ett verktyg. En regeländring som ledde till en åtgärd. Skriv upp vem som fattade vart och ett, och när.

Tre olika namn betyder att frågorna hittar det bord som råkar vara ledigt. Samma namn tre gånger, hos någon som var inläst när frågan kom, betyder att ägarskapet finns oavsett vad rollen heter i katalogen. Och står det ingenting på någon av de tre raderna, för att besluten aldrig blev fattade, är det svaret som räknas mest.

Kriteriet ger olika organisationer olika svar. Ligger AI-frågan på varje ledningsmöte och löper flera initiativ parallellt, pekar det mot en heltidsroll med eget mandat. Kommer besluten varje vecka utan att fylla en vecka, pekar det mot en fast motpart i ett avgränsat upplägg. Ligger raderna tomma är det ingen av delarna som saknas först, utan en punkt på dagordningen.

Vilket av svaren som gäller går inte att läsa ur ett procenttal mätt på 2 000 vd:ar i 33 geografier. Det går att läsa ur tre rader.