Maskindirektivet ersätts. Vad gäller för AI:n i maskinen

En tillverkare som bygger in AI i en maskin har haft en obesvarad fråga att leva med. Avgörs saken av maskindirektivet och dess efterföljare, av AI-reglerna, eller av båda samtidigt? Fram till juli 2026 var svaret att båda gällde. Den som byggde en självlärande säkerhetsfunktion i en maskin fick räkna med maskinreglernas krav och AI-förordningens (EU AI Act) krav ovanpå varandra, prövade i ett och samma förfarande.

Det svaret gäller inte längre. Förordning (EU) 2026/1744 offentliggjordes den 24 juli 2026 och trädde i kraft tre dagar senare. Den ändrar tre rättsakter samtidigt, och för svensk verkstadsindustri ligger den viktigaste ändringen i en flytt mellan två avsnitt i en bilaga.

Maskindirektivet lever kvar till januari 2027

Direktiv 2006/42/EG är fortfarande det som gäller. Det upphävs av maskinförordningen (EU) 2023/1230, och Arbetsmiljöverket anger att förordningen träder i full kraft den 20 januari 2027 och då ersätter kraven i myndighetens egna föreskrifter om produkter, maskiner.

Den kalendern är värd att hålla isär från AI-kalendern, eftersom de två inte möts förrän långt senare. En maskin som släpps ut på marknaden under 2027 CE-märks enligt maskinförordningen, och ingenting i AI-regelverket ändrar det förfarandet.

AI i maskiner ligger inte längre under AI-förordningens krav

AI-förordningens bilaga I är delad i två avsnitt. Avsnitt A samlar den produktlagstiftning vars produkter drar med sig hela högriskregimen: kraven i kapitel III avsnitt 2, bedömningen av överensstämmelse i artikel 43, de anmälda organen, marknadskontrollen och sanktionerna. Avsnitt B samlar den lagstiftning som i huvudsak sköter frågan i egen regi, som civil luftfart och järnvägens driftskompatibilitet.

Maskiner låg i avsnitt A, genom en hänvisning till maskindirektivet. Ändringsförordningen stryker den punkten ur avsnitt A och lägger i stället in maskinförordningen (EU) 2023/1230 som en ny punkt i avsnitt B.

Kvar av AI-förordningen finns en klassificeringsregel, en regel om testning, och slutbestämmelserna.

Följden står i den ändrade artikel 2.2. För AI-system med hög risk som hör till produkter under avsnitt B är endast artikel 6.1, artikel 60a och artiklarna 102 till 112 tillämpliga. Kraven i kapitel III avsnitt 2 faller alltså bort. Artikel 43 om bedömning av överensstämmelse faller bort. Marknadskontrollkapitlet faller bort, och det gör sanktionsavgifterna i artikel 99 också. Artiklarna 57, 58 och 59 om regulatoriska sandlådor gäller bara i den mån högriskkraven har förts in i sektorslagstiftningen, alltså inte ännu.

Det betyder inte att ingen kontrollerar och att ingenting kan sanktioneras. Maskinförordningen har egen marknadskontroll och egna sanktionsbestämmelser, och det är den vägen som gäller för en maskin med AI.

Kvar finns en enda uppgift: att peka ut vilken maskin som räknas

Artikel 6.1 är kvar, och den börjar tillämpas den 2 augusti 2028. Den säger att ett AI-system är högrisk när det är en säkerhetskomponent i en produkt som omfattas av lagstiftningen i bilaga I, eller självt är en sådan produkt, och när den produkten måste genomgå en tredjepartsbedömning av överensstämmelse. Båda villkoren ska vara uppfyllda.

Vad den klassificeringen numera avgör är inte vilka krav som gäller, utan vilka maskiner de kommande kraven ska träffa. Den ändrade artikel 8 i maskinförordningen ålägger kommissionen att lägga till hälso- och säkerhetskrav för just de AI-system som klassificeras som högrisk enligt artikel 6.1 därför att de är en säkerhetskomponent i en maskin, eller själva är en maskin.

Klassificeringsregeln blev alltså kvar som adressregister sedan resten av regimen flyttat ut.

Kraven som ska gälla är ännu inte skrivna

De delegerade akterna ska spegla kapitel III avsnitt 2 samt artiklarna 17, 19, 72 och 73 i AI-förordningen, alltså kvalitetsledningssystemet, dokumentationen, övervakningen efter utsläppande på marknaden och rapporteringen av allvarliga incidenter. De ska tillämpas senast den 2 augusti 2028. Kommissionens befogenhet att anta dem gäller i fem år räknat från den 27 juli 2026.

Fram till dess finns en övergångsregel. En ny punkt i maskinförordningens artikel 20 låter en tillverkare som följer harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer antagna under AI-förordningen förutsättas uppfylla de kommande AI-kraven i maskinförordningens bilaga III. Det är en användbar regel som vilar på ett osäkert underlag. Ändringsförordningens eget andra skäl beskriver utarbetandet av dessa standarder som försenat, och anger just den förseningen som ett av skälen till hela ändringen.

Maskinerna är inte ensamma om att förenklas. Samma ändringsförordning ger kommissionen befogenhet att genom delegerade akter, senast den 2 augusti 2027, begränsa artiklarna 9–15 och 17–25 även för de produkter som ligger kvar i avsnitt A, om sektorslagstiftningen där ställer krav som ger ett likvärdigt eller högre skydd. Den som tillverkar en annan produkt i bilaga I har alltså skäl att följa den frågan, även om utfallet där ännu inte är bestämt.

Det är Arbetsmiljöverket som läser dokumentationen

Marknadskontrollen för maskiner ligger hos Arbetsmiljöverket. I Marknadskontrollrådets förteckning över myndigheternas ansvarsområden står maskiner, personlig skyddsutrustning för yrkesmässigt bruk, arbetsställningar, arbetsstegar och arbetsbockar, gruvhissar och skyddsräcken på verkets rad.

Regeringen utsåg den 12 juni 2026, i beslut Fi2026/01365, Post- och telestyrelsen, Integritetsskyddsmyndigheten, Finansinspektionen, Läkemedelsverket och Swedac till nationella behöriga myndigheter enligt AI-förordningen. Arbetsmiljöverket finns inte i den uppräkningen och behöver inte finnas där, eftersom AI-förordningens marknadskontrollkapitel inte längre når AI i maskiner.

Svaret hade blivit detsamma på den gamla vägen. Artikel 74.3 pekade redan ut den myndighet som utsetts enligt sektorslagstiftningen som marknadskontrollmyndighet för produkter i avsnitt A. Skillnaden är att den vägen inte längre behöver gås, och att marknadskontrollen av AI i en maskin därmed inte kan delas mellan två myndigheter.

Den som byggt mot AI-förordningen har inte byggt fel

Här ligger den starkaste invändningen mot allt ovanstående. Ändringsförordningens skäl anger att kommissionen ska säkerställa en skyddsnivå som är förenlig med AI-förordningen, och övergångsregeln i maskinförordningens artikel 20 pekar tillbaka mot samma standarder. Den tillverkare som redan byggt riskhantering, datastyrning och teknisk dokumentation mot kapitel III avsnitt 2 har gjort rätt arbete och får behålla det. Sett så är flytten bokföring.

Likvärdighet som ännu bara finns i ett skäl är en avsikt, inte en text att dokumentera mot.

Skillnaden ligger i vad som går att visa upp i dag. En delegerad akt som ska tillämpas senast den 2 augusti 2028 är inte antagen, och den kommer att ha en annan form än AI-förordningens artiklar: väsentliga hälso- och säkerhetskrav i en bilaga, inte skyldigheter i ett kapitel. Arbetet överförs alltså, men inte formatet. Det talar för att göra arbetet nu och läsa om texten när den kommer, inte för att vänta på texten. Samma mönster syns i högriskfristerna i övrigt, som flyttades utan att de närliggande skyldigheterna gjorde det.

Det avgörande står i er egen beskrivning av avsett ändamål

Ändringsförordningen skärpte definitionen av säkerhetskomponent. En komponent fyller en säkerhetsfunktion när dess avsedda ändamål är att förebygga eller minska risker för människors hälsa och säkerhet eller för egendom. Vad avsett ändamål betyder står inte i den meningen utan i förordningens definitionslista: den användning som leverantören avser med systemet. Utgångspunkten är alltså er egen beskrivning.

En ny punkt i artikel 6 lägger till motsatsen. AI som används enbart för icke-säkerhetsrelaterade delar av användarstöd, prestandaoptimering, tjänsteeffektivitet, automatisering, bekvämlighet eller kvalitetskontroll är inte en säkerhetskomponent. Det är samma gränsdragning som ligger under reglerna för AI i industri och tillverkning, och det är där de flesta system i en verkstad hamnar. Analysen av vad maskinloggarna redan innehåller är ett exempel: den går att göra innan integrationen är byggd och den styr ingenting på linjen.

Sedan kommer punkten därefter, som är den enda meningen i hela ändringen som en tillverkare inte kan skriva sig ur. Ett AI-system vars funktionsavbrott eller funktionsstörning skulle äventyra hälsa och säkerhet ska betraktas som en säkerhetskomponent, oavsett vad föregående punkt säger.

Kriteriet blir därmed tvådelat, och det ger olika svar för olika läsare. Först: vad står det i er egen beskrivning av systemets avsedda ändamål? Sedan: vad händer om systemet slutar fungera mitt i en körning? Två tillverkare med identisk teknik i maskinen kan få olika svar på den första frågan och samma svar på den andra. Den som svarar kvalitetskontroll på den första och fara för operatören på den andra har redan sitt besked, och den prövningen hör hemma i samma inventering och klassificering som allt annat i en AI governance som ska hålla.